Ingela och alla hennes vackra ting

Ingela Åström i Smedsby berättar hur det började.

– Hemma på min gata i Jakobstad fanns en kvartersbutik när jag var barn. Där fanns en hylla med husgeråd och porslin. För veckopengen gick jag ofta och köpte en kaffekopp. Då var jag kanske tolv år.

Lisbeth Bäck

21 feb 2022 Populär Smedsby

Det är ett nöje att gå runt i rummen hemma hos Ingela och Hans Åström i Smedsby. Eller man kan helt enkelt inte låta bli. Alla dessa vackra ting: porslin, brickor, glas, tavlor, krukor och handarbeten. Allt utifrån Ingelas glädje i att samla och skapa, inreda och pynta.

Till vardags är Ingela Åström översättare inom eget företag. Distansarbete är inget nytt för henne, hon har jobbat hemma i tjugo års tid och trivs väldigt bra med det. Före det hade hon flera andra administrativa jobb, bland annat som exportassistent och arbete inom arbetskraftsbyrån. Tillsammans har de två barn och ett barnbarn.

Formspråket och färgerna

Hennes stora intresse för porslin har följt henne hela livet och så här berättar hon.

– Det är något alldeles speciellt med porslin. Formspråket, färgerna, nöjet att använda det och glädjen i att samla på det, vänta på nyheter och kombinera objekt.

– Den första servisen jag började samla på, redan före studietiden, var den blåvita servisen Fjord från svenska Rörstrand. Sedan blev det Nuutajärvis Pioni, som är en serie i glas och så fortsatte jag med Arabias Arctica och sedan Teema. Jag har också en del i serien Mon amie. Och ganska mycket i glas.

– För tio år sedan föll jag för bondromantiken och började samla på flera krusade serviser, som Mateus och Greengate. I något skede övergick jag till Marimekkos utbud.

– Från början var mitt mål alltid att ha tolv av allt – men den mängden har jag slutat med. Nu räcker det med mindre.

Trots allt inte fäst vid saker

Bruna vaser och krukor i keramik från Tyskland samt brunt porslin av retromodell har hon intresserat sig för på senare tid. Brickor har hon svårt att motstå, liksom det mesta utom kläder från Marimekko. Hon handlar i nätbutiker, i affärer eller vid lopptorg.

Vackra ting pryder öppna hyllor eller vitrinskåp, de som inte är undanplockade bakom täckta dörrar. Under ett år byter en del porslin plats, vissa görs mera synliga så att de passar in i årstiden.

Ingela säljer emellanåt också bort sina objekt.

– Ja, jag är inte fäst vid saker så. Jag har sålt bort en stor del porslin genom åren. Jag kan sälja en hel servis nästan utan att blinka. Jag njuter av dem medan jag har dem, dukar fint varje dag och när jag har sålt dem har jag dem i minnet eller på foton. Min tumregel är att porslinet ska gå att diska i maskin.

– Undantaget här utgörs av Marimekkomuggarna med guldinslag, rättar hon.

På senare år har det blivit mest Marimekko. Riktiga favoriter.

– Jag köper lite åt gången, ser framemot nästa nyförvärv, blandar friskt och följer med deras nyheter. Först ville jag ha mest i svartvitt men nu har jag börjat gilla att blanda mer färg.

Även om Marimekko är den stora favoriten just nu så har Ingela en svaghet för brunt retroporslin.

Fint och trivsamt

Man är stum av beundran. På riktigt. Inte bara av mängden utan av att så mycket i inredningen är så fint och tillrättalagt på ett så naturligt sätt. Tavlorna på väggen har hon målat själv i akrylfärg och välvalda textilier och handarbeten matchar med resten. En blick ut genom fönstret mot bakgården vittnar även om ett stort trädgårdsintresse med både växthus, uterum och planteringar dolda under snön som hon berättar om.

– Vissa gånger tycker jag att porslinet är för dyrt förstås. Då far jag hem och övertalar mig själv ett par veckor och sedan blir det affär, skrattar hon.

– Vid nyår brukar jag vanligen införa köpstopp. Det brukar inte vara så länge. Fast det är inte själva köpet som ger mig ”kicken”. Det är när jag får ta fram och använda porslinet. Se på det och njuta.

Så förtydligar hon eftertänksamt.

– Många har en hobby och det ska tycker jag man ska ha som motvikt till arbetslivet. Det här är min och för mig är det ok att det kostar. Jag reser inte, röker inte, spenderar inte pengar på kläder. Det är det här som är min grej.

Alla behöver en hobby

Aktiv på instagram

Ett sätt att dela intresset med andra är ett populärt instagramkonto: ingela_vm och tipset om Ingela till ByaNytt kom också den vägen – en av hennes instagramföljare tipsade oss. Hon berättar att hon brukar avisera på instagram då hon tänker sälja porslin på lopptorg. Då brukar följare höra sig för och köpa så det händer att det inte finns något att föra till loppis.

Det är ofta på instagram hon själv får inspiration till sina samlingar och hantverkande.

– Dricker du kaffe? frågar Ingela. Bra, då får du välja mugg medan jag ställer i ordning.

Så drar hon ut en både bred och djup låda i köksinredningen.

– Ja, jag samlar ju på servetter också, ler hon.

Hans ansluter sig vid kaffebordet. Han är hemma från Björköby och till honom och hans stora hobby har vi anledning att återkomma. Det blir en uppföljare i ByaNytt från 1990-talet. Så är det tänkt nu.

Tack för stunden. Det var roligt att träffa er.