Lyckas med rosor

Michael Luther presenterar sig själv som pensionerad kirurg. Pensionär är han sedan åtta år tillbaka. Han är lokalpolitiskt engagerad och har tidigare varit engagerad i biståndsverksamhet och internationell adoptionsverksamhet. Många känner också till hans trädgård och hans stora intresse för alla slags rosor.

I Luthers trädgård på Stundarsområdet i Solf finns omkring femhundra olika sorter av rosor, men då trädgården först anlades i slutet av sjuttiotalet låg fokus på potatisland och grönsaksodlingar.

– Trädgården har alltid varit en central del av mitt liv. Den ger avkoppling och fungerar som ett andningshål. Vartefter barnen flyttade hemifrån förändrades trädgården. Vi gick från nytta till nöje med mindre potatis och mera blommor, berättar Michael Luther.

   Idag är rosorna hans stora specialintresse.

– Jag har alla slags rosor, från enkla och tåliga vildrosor till krävande sorter från sydligare trakter. Min målsättning är att se vilka sorter som klarar sig i vårt hårda klimat, men också att prova mig fram för att lyckas bättre med övervintringen av känsliga sorter, säger han.

Planteringen kan vara avgörande

Michael Luther poängterar att det finns rosor för varje slags trädgård och för varje slags odlare. Det första avgörandet då man väljer en ros till sin trädgård är att fundera på hur mycket man är villig att satsa. Vill man ha en ros som klarar sig utan att man behöver göra nästan någonting, eller är man beredd att lägga ner arbete på rosorna?

– Det finns ett väldigt brett spektrum från tåliga, nästan ogräsartade rosor till riktiga prinsessor på ärten, säger Luther.

Då man väljer sin ros kan man också beakta vilken av de tre huvudgrupperna rabattrosor, buskrosor eller klätterrosor den hör till. Grupperna berättar i första hand på vilket rosorna växer och inte så mycket om hur de ska skötas, men särskilt bland buskrosorna återfinns flera tåliga och anspråkslösa rosor.

Nästa steg, som är minst lika viktigt för en framgångsrik rosenodling, är att plantera rosen omsorgsfullt.

– Riktigt tåliga rosor har inga större krav vid planteringen, men för många rosensorter kan det vara avgörande att man har planterat dem på rätt sätt. Genom att undvika lerjord och i stället plantera i väl dränerad och genomsläpplig jord, helst i en upphöjd bädd, försäkrar man sig om att rotens rötter inte tar skada av vatten som fryser runtomkring dem under vintern. Rosor skall också planteras djupt, säger Luther.

Jag misstänker att Michael Luther har fått otaliga frågor om vilken som är hans favoritros. Trots det svarar han snällt:

– Varje dag då jag går ut på sommaren hittar jag en ny!

Och det är kanske inte så konstigt om man har femhundra att välja mellan.

Rosenodlarens årscykel

VÅREN

•Täcket tas bort från rosor som har skyddats av täckmaterial under vintern. Det är viktigt att inte göra detta för tidigt, utan först då tjälen har gått ur marken helt och hållet och då bladknopparna börjar svälla. Gör man det för tidigt kan rosen luras att börja växa fast marken är frusen och det inte finns något vatten åt rötterna.

•Ge näring. Särskilt viktigt är det att gödsla sorter som blommar kontinuerligt under hela sommaren. Michael Luther tycker att man själv kan välja om man använder natur- eller konstgödsel, det viktiga är att gödseln som ges under början av säsongen är kväverik.

•Beskärning av rosor görs då bladknopparna börjar svälla, så att man ser vilka grenar som är vid liv. Man kan klippa bort torra, döda grenar, gallra ur täta rosor och överlag forma dem lite oavsett vilken sort det gäller. Rosor som blommar på fjolårets skott behöver inte beskäras mer än så. (Detta gäller många klätter- och buskrosor.) Rosor som blommar på årets skott stimuleras däremot till bättre blomning om man beskär bort ungefär 1/3 av fjolårets tillväxt på varje kvist. (Detta gäller många rabattrosor).

SOMMAREN

•Ge en ny omgång kvävehaltig gödsel före midsommar.

•Vattna nyplanterade rosor.

•Om man vill kan man klippa bort utblommade blom strax ovanför de översta bladen på kvisten för att stimulera rosen att fortsätta blomma, men det är inget måste och gör man det bildas heller inga nypon.

•Följ med så att rosorna inte får allt för mycket ohyra eller sjukdomar.

•Njut!

HÖSTEN

•Förberedelserna för vintern börjar redan i augusti. För att hjälpa rosorna att avmogna ger man dem kvävefattig höstgödsel. För en känslig ros är höstgödseln minst lika viktig som gödningen på våren. 

•På senhösten kan man göra ett vinterskydd runt känsliga rosor genom att mylla upp genomsläpplig jord i en minst 20 centimeter hög kulle runt nedre delen av stammen.

•Man kan böja ner stammarna på känsliga rosor och fästa dem med något växtstöd eller liknande så att de inte sprätter upp. De nedböjda stammarna täcks med ris inför vintern. Syftet med riset är att det ska ge skugga mot den tidiga vårsolen, som annars kan väcka rosorna för tidigt. Michael Luther rekommenderar att man bara täcker med ris från lövträd. Granris brukar fälla barren och då de blandas med jorden avger de terpener som påverkar rosorna negativt.

VINTERN

•Rosorna är i vila. Upphöjd plantering i genomsläpplig jord, jord kupad runt stammen samt ett räcke av ris hjälper känsliga sorter att klara vintern. Då vårsolen värmer ska man ha is i magen och inte vara för snabb med att ta bort skyddande täcken.

Beakta odlingszonen

Enligt den finländska zonindelningen ligger Korsholm och Vasa i zon 3. I rikssvensk zonindelning (som kan vara bra att känna till om man läser svenska trädgårdstidningar) motsvaras det av zon 5. Zonangivelsen indikerar hur vinterhärdig en växt är, men Michael Luther konstaterar att den ska ses som ett riktmärke snarare än en absolut sanning. För rosornas del påverkas övervintringen av om det finns ett skyddande snötäcke eller inte. Därför kan känsliga rosor klara sig bättre i det mer snörika inlandet i zon 4 än i våra snöfattiga vintrar vid kusten i zon 3. Dessutom behöver man beakta mikroklimatet, det vill säga hur utsatt eller skyddad en specifik växtplats är.

Tåliga rosor

Michael Luther rekommenderar följande anspråkslösa rosor som alla kan lyckas med:

I Spinosossima-gruppen (pimpinellrosor):

•Alla rosor i den här gruppen. Två exempel är den klassiska vita midsommarrosen ’Plena’ och den ljusrosablommande ’Poppius’. Dessa blommar bara en gång per sommar.

I Rugosa-gruppen (vresrosor):

•’Nordens drottning’. Blommar kontinuerligt i rosa under sommaren, dock med lite färre blommor på sensommaren.

•Notera att anfäderna Rosa rugosa ’Alba’ och ’Rubra’ klassas som invasiva och inte ska planteras.

I Gallica-gruppen:

•Valamoros. Ceriserosa blom.

De här rosorna klarar sig utan större insatser från odlarens sida, även om de uppskattar en giva gödsel eller kompost då och då. De kan planteras utan extra krusiduller, men man behöver beakta att de kan producera rotskott och därför placera dem på ett sådant ställe att det inte gör något om de breder ut sig lite, eller i gräsmattan så att man kan klippa runtomkring. De behöver heller inte beskäras annat än att man kan klippa av onödigt långa skott och då och då föryngra busken genom att ta bort de äldsta grenarna.

Text och foto: Johanna Granlund 

Artikeln publicerades ursprungligen i ByaNytt nr 5/2020