Marita Bagge

Förnöjsamhet kan inte köpas

Att komma hem till Marita Bagge är som en stor omfamning. Hemma är vid Sundomstranden, med Stadsfjärden som utsikt och smörgås med ägg och sill till förmiddagskaffet. I ett ombonat stockhus som andas värme och vänlighet.

Intervjun baseras på färdiga frågekort. De plockas fram och timern vrids på 30 minuter. Marita plockar upp det första kortet från bordet. Hon ler. Vi börjar på.

Vad är meningen med livet?

– Kära nån! En så liten och enkel fråga att inleda med.

Tankepaus.

– Det som ger mig mening i livet idag är att leva så att jag mår bra och att göra sådant som också har betydelse för andra. Vara där för familjen: maken Stefan, Hanna och barnbarnen. Sköta hälsan och finna harmoni i vardagen och i det lilla. Tillbringa tid med barnbarnen, som är tretton, elva och åtta år, så frön hos dem som jag hoppas att de vill ge växtkraft. En mening i mitt liv just nu är också arbetet kring Sundomboken Murmursunds Allehanda, som utkommer en gång per år. Redaktionen är mina vänner och gemenskapen är värdefull.

– Det som bekymrar mig är världsläget. Jag är född 1953. Först som vuxen förstod jag hur nära krigsåren det faktiskt var. I dag tänker jag på kommande generationer. Försöker hoppas på en framtid för dem.

 

Berätta om en speciell lärare du haft

– Jag har haft många speciella lärare. Tänker direkt på Hjalmar Wikman som var min språklärare i mellanskolan och som betytt mycket för mig då jag arbetat med språk i hela mitt liv.

– Men jag ska välja Maire Englund från Solf som var min lärare i första klassen. Rarare människa har inte funnits och hon levde ända tills i fjol. Hon var så fin, så vacker och så otroligt snäll. Mitt första skolår var 1960 och jag gick ett år i Ollisbackens skola. Jag kan ännu känna doften av kaneläppel om hösten när vi öppnade fönstret på rasterna och bokskåpet med sagoböcker och bilderböcker. Efter mitt första skolår flyttade vi till nya skolan i Sundom, grunden för dagens lärcenter.

 

Någon dag i ditt liv du aldrig kommer att glömma

– En är definitivt dagen i maj 1983 då vi hämtade vår dotter. Då var hon tre månader och vi hade väntat på att få adoptera ett barn i fem år.

– Med oss på flygresan hade vi en tom bärkasse som jag hade sytt själv. Föreställ dig andras blickar när vi på ditvägen först tryckte upp den på hatthyllan i flyget och sen sa att vi kan ha den i taxibilens bagage.

– Det var tur att vi träffade Ole Norrback vid flygfältet. Vi hade så mycket att prata om så vi glömde den stora nervositeten för en liten stund.

– Så lyckliga vi var i nya rollen som föräldrar.

 

Vilken egenskap uppskattar du mest hos din livskamrat?

– Stefan och jag är varandras motsatser. Jag pratar och han lyssnar. Han har alltid backat upp mig i det jag gjort. Inte klagat på mig och mina företaganden utan i stället har han ofta hjälpt mig med mina projekt. Att det är så – uppskattar jag väldigt mycket.

– Och så är han snäll.

 

Något bra som hänt under det senaste året?

– En guldkant som förgyllt detta år är när jag fick för mig att besöka Näsbon Stig Berg i Dorotea kommun i Sverige. Han som jag inte träffat sedan söndagsskoltiden. Varför for han till Dorotea med sin finska fru Mirja och grundade företaget Svenska Tält Ab? Intervjun finns att läsa i årets Murmursunds Allehanda.

– Vi hade några fina dagar tillsammans med dem.

– Ja, och så har vi äntligen fått dörrar på garaget.

 

Favoritförfattare eller konstnär?

– Vill nämna flera författare. Läser mycket och vill lyfta fram våra ”egna” författare. Ann-Luise Bertell och hennes tre böcker. Den första, Heiman, vill jag läsa en gång till för den är fantastiskt bra.

– Läser i princip inte deckare men blev nyfiken på Nilla Kjellsdotter och sträckläste hennes böcker. Nyaste boken från Anne Manner är på min lista liksom Lena Lindgårds första bok. Och så vill jag förstås nämna Mikaela Nykvist och hennes berättelser om Vasa. 

– Hemmanet som vi bor på har tillhört min släkt sedan 1800-talet. De flyttade ut hit när Vasa skulle byggas upp och stan behövde platsen där mina förfäder bodde.

 

Vilket är ditt motto?

– Ordspråket Förnöjsamhet kan inte köpas.

 

Favoritplats i hemmet?

– Jag tänkte säga köket, för jag tycker om att stå här och laga mat och baka med Stadsfjärden som utsikt. Fast nog är det väl vid datorn jag sitter mest: läser, skriver och håller kontakt med vänner.

 

Vad är du mest tacksam över?

–  Alla dagar som vi båda får stå på benen och bo här.

– Dottern Hannas familj.  

 

Vilka faror ser du i moderna teknikutvecklingen?

– Många faror. Telefonen tar över i det sociala umgänget och samhällsdebatten tenderar bli monolog.  

– Men annars är tekniken underbar.

 

Vilka ord och fraser överanvänder du?

– ”Om Gud vill och jag lever”. Varför säger du alltid så mommo?, frågar barnbarnen.

 

Vad betyder omtanke om andra för dig?

– ”Det är saligare att giva än att taga”. Ungefär så. Sen betyder omtanke som jag får av andra också väldigt mycket. Småsaker som att någon ringer och frågar om vi ”haar in vedin” eller behöver hjälp med det. Du vet, sånt som sätter sig i hjärtat.

 

Nämn ett dåligt och ett bra köp

– Jag köper så lite nuförtiden. Andra säger att jag borde köpa ny bil men jag vet inte, den jag har fungerar ju bra!

– Ett bra köp var när vi, med hänsyn till Stefans hälsa, sålde båten och köpte husbil. Resorna i husbilen skänker oss stor glädje. Och med den behöver vi inte följa sjörapporterna.

 

Vilken veckodag tycker du mest om varför?

– Måndagar. Jag slutade förvärvsarbeta för sex år sedan. Har en del program men kan ändå känna att måndagar inbjuder till en ny och oanvänd vecka.

 

Här tog frågetiden slut. Men vi ville prata lite till.

 

Om flytten från Vörå...

– Det var en stor omställning för oss det vi gjorde för ungefär tio år sedan och verkligen inga lätta beslut. Vi sålde båten, villan och egnahemshuset i Vörå. Byggde nytt och flyttade hit. Bytte hemkommun. I Vörå hade vi under många år två företag inhysta hemmet: Stefans VVS-företag och jag som hyrde ut ett rum åt Vasabladet. Du kan tänka dig vilka folkströmmar där i jämförelse med när vi flyttade hit och av gammal vana tittade ut genom fönstret och trodde att det var folk på väg in. Det var det inte.

 – Att få möta årstidsväxlingarna med sjöutsikt är förstås precis det vi vill. Och det får vi göra här.

 

Saknar du jobbet?

– Jag saknar kollegiet. Upprätthåller kontakten med flera som jag jobbat länge med. Saknar också de yngre som jag såg växa sig in i journalistiken. Jätteduktiga journalister.

– Det jag inte saknar är tempot och deadlines. Jag minns kvällarna när jag skötte bevakningen av långa fullmäktigemöten i Korsholm, gasade in till redaktionen direkt efteråt, ville vara först ut på nätversionen och hade minimalt med tid att producera texter till följande dags tidning.

– Jag bevakade rättegångar under många år. Det var en bra skola. Det finns alltid två sidor av ett ärende.

 

Tack för stunden Marita. Sköt om er riktigt mycket!

 

Text och foto:

Lisbeth Bäck

Artikeln publicerades ursprungligen i ByaNytt 9/2022

 

En kvinna håller i en illustration av en lada
Marita Bagge med pärmillustrationen till årets Murmursunds Allehanda

MURMURSUNDS ALLEHANDA

 

Murmursunds Allehanda är Sundoms egen årliga utgåva där innehållet är en blandning av gammalt och nytt. I år det är det 69:e utgåvan. Marita Bagge är redaktör.

– Ett mycket intressant frivilligarbete där vi, hela redaktionen, tillsammans med dem som medverkar och läsarna får lära oss så mycket om Sundoms dåtid och nutid.

Hon fortsätter.

– För mig är det viktigt att tajmningen är rätt mellan det historiska materialet och vår samtid. I år ingår en artikel där vi publicerar namn på alla från Solf och Sundom som skrev under en hemlig protest mot förryskningen i Finland år 1899. Folkadressen fördes med specialinsatt tåg till tsaren i St Petersburg.

– Hur aktuellt känns inte det ämnet nu? Liksom drömmen om en kortare väg till Vasa i slutet av 1800-talet. Så mycket kan jag säga att Hamnvägen inte är någon ny tanke alls, ler hon.

Michael Borg har skött bildbehandlingen och gjort kartor, illustratör är Anders Hortans.  Antalet artiklar är över fyrtio. Riktigt snart skickas materialet till tryck.

– Fredagen, 25.11, står vi traditionsenligt vid butiken med nya boken!